Se hur du står där - liksom igår där - en blind spelman i dig.
Nog kan du höra - dom steg som går förbi -
en enda röra - ett slags maskineri -
men att se dom det kan du ju ej.
Mitt bland kackel - din ton känns så vacker.
Över tentakler som släpa - hör man tonerna svepa.
Du tar en ton och ger den en nästa -
och formar så din visa så fin -
och broderligt fördelar ditt bästa - till stängda öron som går förbi.
Ändå lägger man slantar i hatten din -
samvetet ska va´ torrt och rent.
Se hur du står där - som en dekor där - utan nån´s observation.
Hur kan det vara - att ge men inte få -
mot en lyssnarskara - vad gör en slant väl då?
Den äktaste känslan tar ton.
Så spela - min vän fortsätt spela.
Dom som ej ville höra - dig heller aldrig ska störa.
Så ta en ton och ge den en nästa -
och forma så din visa så fin -
och broderligt fördela ditt bästa -
ja, fyll dom själar som går förbi!
Känn hur tonerna formar sig en efter en -
dom hör liksom till varann.
Tänk att du står där - varenda år där - en blind spelman i dig.
|