Mikael Ramels kajuta

 

 

Artificiell fara
Text och Musik: Mikael Ramel / Nov. -83

Artificiell fara - mycket långt ifrån Sahara -
det har blivit till en mara - som så många ej kan klara.

Jag gick en dag i Stockholm mitt i sommarn'
och mötte en kis med nyförvärvad synth.
Han fläkte upp sitt lock och sa: "Titta - hur jag matar in
ett sound av ett tappat mynt!"
Uppförstorat - till både strofer o. klanger,
till något rytmiskt pynt - från nån knapp -
fick han det att låta som en häst som springer.
Med en annan knapp som när en gong-gong ringer.
Allt med ett enda blåmärkt digitalpekfinger.

Artificiell fara - blott en oansenlig skara -
kan den konsten smakfullt klara - att effekter ta till vara.

Så mycket du får sagt med ett litet tryck -
förvåningen begränsas till ett axelryck.
Mata dina data -va' en pappa för dina knappar
och byt koder! - ska vi byta koder med varann?
Tänk om din hemmakalkylator -
är världens Pater-noster-dator.
Programmerar du fel tänds en rubbad robot -
som gott o. väl kan sabba rubbet.
Den mänskliga faktorn är - en känslig reaktor

Artificiell fara - blott en oansenlig skara -
kan den konsten smakfullt klara - att effekter ta till vara.

Sandlådan är bara min - ingen annan kommer in.
Ta din Dinky-toy - gör en tydlig gir -
o. din truppkonvoj - ifrån mitt revir!
Men det är samma pojkar nu som då -
att dom bara ojkar hålla på -
att trappa upp o. ned tills någon tappar balansen.
Som en tävling - där den som vann sen-
vill ställa ut förlorar'n i en bur på skansen

Artificiell fara - är att våldsamt vilja para -
en laddning uppnå Aniara - med ubåtar i Niagara.
© Pygmé Musikförlag AB
<- Låtar / Texter

 

 
© muSikfors Samspel - Mail till Webmaster